Stolthet är bara förnamnet

Det är redan onsdag kväll. I måndags hade vi grupparbete här hemma hos mig, eftersom att det var Lucia och dagen före M's födelsedag bjöd jag på glutenfria lussekatter och sen drog vi och handlade, kvällen bestod av att förbereda inför tvärgruppsredovisning på tisdagen på LTU. Efter redovisningen på tisdagen var det bara hem och förbereda för dagens redovisning. Nu är redovisningarna över och jag har bara två av fyra uppsatser kvar att skriva, en lite kortare och en lite längre. Har dessutom åkt på en dunderförkylning.. hann precis bara ta nässpray så nös jag ut allt och fick ta en ny dos.. Har en dunkande huvudvärk, det spränger i mitt ena öra och trycker i bihålorna.. (läs: det är allt bra synd om mig!)

Något som jag känner att jag vill kommentera är kadettbalen. Det var riktigt trevligt. Fredagskvällen bestod av en sen middag med extra mycket mingel. På lördagen hade vi skjutning och därefter var det dags för bal. På söndag var det bara stiga upp, packa, käka frukost och sedan var det avslutningscermoni innan hemresan. Nu kan jag säga att jag är tillsammans med en yrkesmilitär, en specialist officer tror jag till och med att det kallas. Stolthet är bara förnamnet på vad jag känner för Memils insats och engagemang.

Skjutning (bild lånad av Anna-Lena)

Så här cool såg jag ut med Memils militärkepa och hörselskydd

Kärlek ♥