Älskade farfar

Idag fick jag samtalet om att min älskade farfar har somnat in.. Tårarna kommer pö om pö. Trots att det är oerhört tråkigt och ledsamt att han har lämnat oss kan jag inte låta bli att tänka att han har det bättre nu. Han har inte ont längre och att han får vara med hundarna. Alla som kände honom är nog minst lika stolta och imponerade som jag på hur han har kämpat mot cancern dessa år. Hans kämparglöd, livsgnista och livsglädje var i en klass för sig.

Jag tänker tillbaka på när farmor och farfar bodde i sitt gamla hus och jag hälsade på som liten. Hur trevligt vi hade vid frukostbordet. Hur farfar brukade be mig sätta mig bakom honom i soffan och klia han på ryggen. Hur han brukade säga åt en att vara tyst när nyheterna började.

Farfar kommer att vara saknad. Han kommer alltid att vara älskad. 

 Vila i frid, älskade farfar ♥