Jag klickade mig vidare på sidan och hittade denna information:
"Glutenintolerans, celiaki, innebär att den sjuke inte tål gluten som är proteiner som finns i vete, råg och korn. Gluten orsakar en skada på slemhinnan i tarmen. Skadan gör att man inte kan tillgodogöra sig födan på normalt sätt.
Celiaki är vanligt i Sverige. Nya uppgifter från flera europeiska länder, däribland Sverige, tyder på en förekomst (prevalens) av sjukdomen hos en av 100 bland befolkningen. En del av dessa har inga symtom eller mycket lindriga sådana. Det förekommer således patienter som har en "tyst" sjukdom.
De vanligaste symtomen vid glutenintolerans hos barn är viktminskning och illaluktande, lösa avföringar. Oförklarlig trötthet och lågt blodvärde hos vuxna är andra karaktäristiska tecken vid obehandlad celiaki. Den bakomvarande orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men innefattar en immunologisk reaktion i tarmslemhinnan. I blodet påvisas typiska antikroppar. Celiaki växer inte bort, utan kräver livslång diet utan gluten."
(http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Allergi-och-overkanslighet/Gluten/)
Ni kanske inte tycker att detta är speciellt intressant och jag beundrar er om ni orkade läsa er igenom det. Jag å andra sidan kunde inte slita mina ögon ifrån beskrivningen, för det stämmer in på klockrent på mina symptom innan jag fick fara och göra min gastroskopi och läkarna kunde uttala sig om vad som var fel. När det kommer till läkare tycker jag att det alltid finns en stor chans att man inte känner sig trodd när man beskriver hur man mår. I mitt fall så tog det kring 1 år av undersökningar, otaliga gånger sa läkarna till mig att jag skulle gå hem och vila och "ta en värktablett".. Det kändes aldrig som att de trodde på mig när jag beskrev mina symptom, de kändes snarare som att de ansåg att jag svamlade och bara hittade på för att slippa jobba, vilket var långt ifrån sanningen. Hur som haver, efter att jag fick kontakt med en tredje (eller var det fjärde?) läkare, kändes det äntligen som att någon tog mig på allvar. Ingen som inte har varit i den situationen kan förstå hur skönt det kändes, äntligen visste vi vad som var fel.
Idag äter jag glutenfritt, självklart fuskar jag ibland precis som alla andra allergiker, men det är något som jag personligen får stå för. Dock tycker jag att det svårt att variera kosten oavsett om man är allergiker eller inte, man fastnar ofta i samma gamla matvanor. Eftersom att jag blev gluten i vuxen ålder har jag mer eller mindre varit tvungen att testa mig fram då jag inte riktigt vetat vad som är ok och inte ok, vilket har gått bra ibland och mindre bra i vissa fall. Idag gjorde jag för andra gången taco-biffar med en grym sallad. Glutenfri och underbart god, rekommenderas starkt oavsett om ni är gluten eller inte!
Ohh, ser mumsigt ut, recept tack :)
SvaraRaderaÅ vad mumsigt!
SvaraRaderaFörstår att det är svårt att ställa om sig, måste vara väldigt tungt. Minns när vi var små och syster var så känslig att vi inte fick använda sleven till vår pasta för att röra i kastrullen med den glutenfria.
Satt i ryggmärgen när jag gjorde våfflor i helgen, men lite pyssel är det allt...
Tycker du är grymt duktig som är så noga som du är, det måste vara underbart att må bättre också. Kul med massa recept så man får göra eget gott som magen mår bra av.
Hej!
SvaraRaderaJag har också celiaki. Hatar att gå till läkaren just för att det är så svårt att få dem att förstå en. Efter många år med diffusa magproblem så gjorde jag dock det (gick till läkaren) . Hon pratade förstås om stress (fast jag visste att det inte var det) 3 veckor senare ringde hon upp och sa att jag mest troligen var allergisk mot gluten.. och sen gastroskopi på det då.. Var 20 när jag fick veta det. Tänker fortfarande på krämbullar och vanlig limpa ;-) men håller mig rätt bra ifrån den.. baka själv är nog det bästa men bröd har jag svårt att få till ..
Haha, ja jag håller med, limpa är nog det jag saknar och tänker på mest i mat väg :P
SvaraRadera