17 januari 2011

Jag hade nästan glömt bort den...

Startade dagen med skräckblandad förtjusning inför första skoldagen på nya kursen. Nya lokaler, ny lärare och nya klasskamrater. Jag ogillar detta ämne starkt, men just nu har jag stora förväntningar på kursen och hoppas verkligen att jag kommer känna att jag lärt mig något nytt och kan se ämnet ur en ny synvinkel.

Har dessutom pratat med världens bästa mamma efter dagens lektioner och gått på bandet. Det blev femte passet idag sen jag köpte det och tro det eller ej men jag märker redan en förändring i konditionen. Från första till femte passet har jag ökat avståndet med 0,4km på 30 min. Sakta men säkert förbättrar jag min kondition!

Blev inspirerad av fröken M's inlägg om att säga saker på ett snyggare sätt, exempelvis "klotter vs klotter" och "att klaga med omsorg". Jag kom då att tänka på att min mamma har sytt en tavla åt mig som jag fick i present för drygt 1 - 1½ år sen. Jag hade nästan glömt bort den, men kom på att den fortfarande var nerpackad i en av mina "lulllull-kartonger". Nu står den så vackert i köket och lyser upp dom dagar då man helt enkelt inte orkar ta tag i disk och annat småplock.

3 kommentarer:

  1. Å vilken underbar tavla! Helt fantastisk! Precis en sådan inställning man skall ha. :) så avundsjuk på ditt gåband! Drömmer om ett jag också. Kan man springa eller är det bara promenix?
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Åh, det var underbara ord, den gjorde du helt rätt i att sätta fram :)

    SvaraRadera
  3. Det är så att man både kan springa och gå, kommer att börja springa när jag känner att konditionen är i lite bättre form :P

    Tack va söta ni är :)

    SvaraRadera